"Sen en tid tillbaka har jag varit trött..."

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Raderna är hämtade från låten Sen en tid tillbaka med Melissa Horn. Ni som inte lyssnat något på hennes musik, gör det! Jag tycker att hennes röst är helt förtrollande och när jag tidigare idag fick på just denna låten på min iPhone så kändes det som att det lika gärna kunde ha varit jag som stått bakom texten. För det är nämligen så att sen en tid tillbaka har jag varit trött. Ja, faktiskt mycket trött till och med. En stor del av mig vill påstå att det hela började i höstas i samband med att det körde ihop sig totalt för mig i skolan, men den resterande delen kan inte göra sig kvitt med känslan av att det egentligen började mycket tidigare än så. Jag har nog, precis som Melissa Horn uttrycker det, försökt att vara allt på samma gång lite för länge. De senaste åren har jag maxat min vardag så till den grad att jag nu för tiden finner det svårt att göra ingenting.

För att förtydliga hur jag menar så kan vi ta denna helg som ett exempel. Jag och David är uppe i Skövde och bara tar det lungt, vilket verkligen känns välbehövligt då det den senaste tiden har det varit riktigt tungt på jobbet. Ja, milt uttryckt kan jag säga att den verksamhet som jag tackat ja till en anställning inom, helt enkelt har uppdagats innebära en mycket större utmaning än vad jag först trodde och kunde föreställa mig. Detta har tagit mycket energi av mig och med tanke på hur min skithöst såg ut, så låg jag egentligen på minus redan innan jobbet började göra anspråk på sin andel. I sin tur har detta medfört att jag allt som oftast verkligen längtar till helger som denna, då jag inte har någonting inplanerat och då jag bara kan chilla och ladda batterierna genom att göra ingenting. Inom mig vet jag nämligen att det är just den typ av återhämtning som min kropp behöver, framförallt med tanke på att i princip alla helger det senaste året har varit heelt fyllda med matcher. Problemet är bara att min kropp tycks ha glömt av att det är egentligen är njutbart att koppla av, för nästintill varje gång som jag har lyckats hålla almenackan ren för att få en helg som denna, så lämnar min kropp in en protest. Min önskan är ju att avkopplingen ska ge energi och välmående, men istället så börjar det krypa inuti mig, jag mår illa, får ont i huvudet och känner mig stressad. Inte en helt normal reaktion på en timmas soffliggande med en bok i händerna, eller hur?! David, den stackarn, han fattade väl ingenting när jag blev helknäpp här innan. Eller så var det precis det han gjorde. Han sa nämligen att det inte var en konstig reaktion eftersom jag har kört på i alldeles för höga hastigheter så väldigt länge att jag nu måste träna mig på att göra ingenting ibland också. Mamma sa detsamma när hon lyckades tajma tidpunkten för sitt telefonsamtal så att hon ringde mig när jag var mitt i mitt bryt och visst har de nog båda en poäng. Jag inser det. Om jag drar mig till minnes riktigt långt bak i tiden, så vet jag att mamma faktiskt alltid har sagt att jag tar på mig för mycket och att jag aldrig saktar ned. Och ska nu en gammal hund lära sig att sitta så krävs det nog en stor dos med tålamod och en lika stor dos med ihärdighet misstänker jag, och utan att vara självgod vill jag nog påstå att det är två egenskaper som ligger mig nära till hands. Så ge mig bara lite tid, så ska jag nog se till att bli en framtida mästare på att göra ingenting!

And ladies and gentlemen, I will succeed! I know it!
Over and out! Check! (eller "koll" som en kan säga i Sverige...)