10 km - återstår 9 km10 km - återstår 8 km
10 km - återstår 7 km
10 km - återstår 7 km
10 km - återstår 6 km
10 km - återstår 5 km
10 km - återstår 4 km
10 km - återstår 3 km
10 km - återstår 2 km
10 km - återstår 1 km
MÅL!
o
o
o
Som jag tidigare skrivit om här på bloggen, så är löpning ingenting jag gärna sysslar med och definitivt inte distanslöpning. Det är sannerligen inte min grej och har så aldrig varit. Jag har alltid föredragit intervall- och backlöpning framför distanslöpning. Punkt slut. Men hinder är till för att övervinnas har jag hört, och detta med distanslöpning har verkligen varit ett mentalt hinder för mig länge. Jag kan pressa mig till mycket på banan under träning och matcher, men när det kommer till distanslöpning har min tidigare rutin varit att ge upp och det är just det som jag har gett mig sjutton på att övervinna nu.
o
Sedan några veckor tillbaks har jag kört några pass med distanslöpning i veckan och varje gång jag lyckas ta mig runt hela banan utan att stanna upp för att gå en bit, så känner jag att jag vinner självförtroende. Dels på så vis att jag känner mig nöjd med min prestation och dels på så vis att jag känner att om jag klarar detta som är så mentalt tungt för mig, så kommer jag också klara av att pressa mig själv lite längre inom andra områden av min träning eftersom jag numer vet till vilket ställe i mitt huvud som jag måste ta mig för att lyckas. Och detta mina vänner, känns så otroligt otroligt gött! Det känns verkligen som en seger att veta att jag både blir mentalt och fysiskt starkare varje gång. Jag gillart!
o
Idag åkte jag upp till Billingen för att ta en löprunda där. När jag sprungit distans i Borås har jag sprungit 7.3 och 8.2 km, så jag tänkte att jag testar väl milen idag. DET, mina kära vänner, skulle jag inte ha gjort. Motivationen var i botten redan innan jag började löpa och efter två kilometer kände jag mig redan mycket trött i kroppen, vilket gjorde att jag inte orkade mentalt och jag valde att börja "powerwalka" istället. Men när det var fem kilometer kvar tänkte jag ungefär såhär: "Emma för fasen, slutför detta nu! Pallar du inte detta, hur ska du palla de utmaningar som du kommer att ställas inför om du nu ska nå dit du vill? Det är vad du gör idag, som avgör hur morgondagen blir, så spring nu för sjutton!" Och så sprang jag de sista fem kilometerna och svor för mig själv varje gång jag möttes av en ny skylt som angav hur långt det var kvar till mål. Men jag nådde dit och det är jag riktigt nöjd med. Att först underprestera och sedan lyckas resa sig från det och slutföra rundan så som jag gjorde väljer jag att se som en seger mot mig själv. Och nästa gång jag ger mig ut så planerar jag att punktera matchen från start. Så är det med det.
o
Herr ordförande kan därför slå klubban i bordet nu, för beslutet är taget! Tack för mig. Nu lämnar jag er åt era egna tankar och säger: "På återseende gott folk! Ta hand om er för ni är värdefulla!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar