"Jag kan inte säga det rakt ut, för jag är för feg för det..."

Om någon skulle be mig beskriva sporten handboll med ett ord så skulle jag svara "LIV!". Ja, det är faktiskt sant. Handboll ÄR liv för mig. Punkt slut.

Att låta handbollen vara en så central del i livet medför givetvis vissa konsekvenser. Jag har funnit att de vindar som blåser inom handbollen, oftast skapar likadana vindar i livet. Innebörden av detta kanske lite filosofiska uttryck är att när jag upplever medvind i handbollen, så har jag också medvind i livet. Vid sådana tillfällen mår jag bra, är lycklig och ja, livet känns helt enkelt som en fröjd att leva då. Dessvärre är det detsamma med motvindarna. När jag upplever motvindar i handbollen så kan jag även känna av dessa i livet och så är det nu. Handbollen känns tung. Ett beslut måste tas och det känns svårt. För svårt! Detta har nu börjat gå ut över livet, vilket inte är konstigt eftersom handboll är just "liv" för mig. Jag mår inte bra och jag vill sätta en punkt för det nu. Jag måste besluta mig, men frågan är: För vad?