"En sång om lyckan den sköra..."

Denna fredagsmorgon började tungt. När väckarklockan ringde halv fem hade John Blund bara hunnit ge mig drygt fyra och en halv timmas sömn och det var en kamp att tvinga upp mig själv ur sängen för hinna med bussen som tar mig till jobbet varje morgon. Klockan hann att bli typ halv åtta på jobbet innan jag började känna mig helt vaken och igång. Detta med hjälp av ett hemligt antal koppar med kaffe och ett långt samtal om grodyngel med en fyraåring. Därefter radade dagen upp fina guldglimmande stunder med barnen och när väl solen sprack igenom helt och himlen blev blå så var också lyckan total. Livet kändes vackert.

Efter jobbet åkte jag och David upp till Skövde och alla ni lagkamrater som läser detta vet att det inte direkt är första gången jag åker den sträckan i år. Det känns som att jag har åkt den vägen MINST varannan helg och det är verkligen en heelt obeskrivligt tråkig väg. Men idag, som så många gånger förr när jag och David åker den vägen, gick den fort och kändes stundtals riktigt trivsam att åka. Jag tror bestämt att det har att göra med att jag och David alltid har så härliga samtal när vi åker bil. Så har det alltid varit och kommer nog så också alltid förbli. Jag vet inte hur många gånger vi har suttit kvar i bilen på parkeringen utanför lägenheten i närmre en halvtimma för att vi har fastnat i ett samtal som av någon orsak känns som att det måste avslutas innan vi kliver ur bilen. Fråga mig inte varför, för det har jag inget svar på. Det har bara blivit något som är "så oss" med tiden.

Under bilfärden slog det mig att det faktiskt fanns tid att åka till mitt gamla jobb häruppe och hälsa på min underbara arbetskamrat och vän Anita en stund idag. Så jag ringde henne bara för att säkerställa att hon var på plats och åkte sedan dit direkt när vi kom till Skövde. Vi två fick en fullkomligt ljuvlig eftermiddag tillsammans. Det var så gott att bara få ge henne en kram och njuta av att vara i hennes sällskap en stund. Jag saknar den dagliga kontakten med henne. Det som var "vi", var sannerligen speciellt.

Kvällen har spenderats i TV-soffan med David och hans föräldrar och för första gången på länge har jag nu möjligheten att njuta till fullo av en helg i Skövde eftersom detta är det första tillfället på snart fyra år som jag inte behöver tänka på att plugga samtidigt som jag är här. Underbart är ordet! Därför ska jag tillåta mig själv att sova ut imorgon och kanske ta en skön promenad på förmiddagen innan jag ska bege mig till Arena Skövde och kika på när Skövde HF möter Team Eslöv i första semifinalomgången. Det är första gången jag ser dem live på plats i år, så det ska faktiskt bli riktigt kul.

Och käraste vänner, hör och häpna! Det kan faktiskt vara så att jag har kommit på en lösning med handbollen nästa säsong. Men det hänger på om min arbetskamrat kan tänka sig att byta schema med mig efter sommaren. Då skulle det kunna gå, och det skulle kunna bli riktigt bra! Förhoppningsvis har jag svaret på detta nästa vecka. Det hade varit så skönt...