"Tillbaks på ruta ett..."

I måndags hade vi den sista gemensamma handbollsträningen för säsongen 09/10 och nu har vi tre veckors uppehåll innan vi kör igång tillsammans igen den 19 april. Erfarenheter har lärt mig att det ändå är viktigt att hålla igång under sådana uppehåll, annars kan det lätt bli pannkaka av alltihop när man går på och kör max gemensamt sedan. Jag menar, varför göra sig själv oförtjänsten att inte hålla igång när man väl lyckats vänja kroppen vid ett visst antal träningspass i veckan? Givetvis behöver kroppen återhämta sig lite efter en säsong, men på den här nivån som vi lirar handboll på så räcker det med att sänka intensiteten eller ändra formen på träningspassen under en period för att få den återhämtning som behövs. Men att inte träna alls, det känns som det värsta man kan göra.

Tidigare idag var Martin, en lagkamrat, hemma hos mig en stund. När han gått hem så drog jag ut på en löprunda och det känns riktigt gött i kroppen nu efteråt även om benen kändes sega under tiden jag sprang. Det var den första löprundan utomhus för i år, men definitivt inte den sista. Min förhoppning är att jag hittar tillbaka till den löparglädje som jag mot min förmodan lyckades finna i höstas innan snön kom och la sig för att stanna. Då kunde jag faktiskt uppleva det som njutbart att springa vid vissa tillfällen, men nu känns det som jag är tillbaks på ruta ett och till skillnad från i höstas så sprang jag hela sträckan idag med tankar och känslor om att jag "borde" och "måste" som motivation. Det funkar det också, jag vet det eftersom det är så jag har tvingat mig framåt i löparspåren de senaste åren, men det är ju inte i närheten lika roligt som att springa utifrån egen lust som ni nog förstår.

Nu blir det till att ta en dusch, laga lite mat och sedan blir det till att slänga sig i soffan och kika på en film tror jag. Yes, rekreation får vara kodordet ikväll!